Det nya i det gamla
För inte allt för länge sen så vände jag seglet hem för att åter igen bo i mina gamla kvarter. Så sen höst 2018 flyttade jag tillbaka till den gård som jag halvt är uppväxt på sedan jag var i alla fall 5 år gammal. Och jag har älskat det, de är så nostalgiskt att se träden och naturen. Gå stigarna som man sedan länge kan även i den mörkaste natt. Men det som jag inte var beredd på vår det nya i all min härliga nostalgi. Lekparkerna är uppdaterade (tack gode gud för dem var en fara för ALLA!), stigarna är breddade med ljuslyktor var 10e meter, människor hälsar inte längre på varandra och jag känner en känsla av osäkerhet som jag ALDRIG har känt förut.
I min förort till stan så har jag aldrig känt mig utanför trotts det att jag är en vit homosexuell man i ett mångkulturelt samhälle. I min förort till stan har jag aldrig känt att jag inte kan vara mig själv till 100% oavsett vilken hårfärg jag har haft eller vem jag har hållit hand med.
I min förort till stan så har jag alltid känt mig trygg.
Men någonstans har det ändrats. Någonstans så har jag ändrats och med det min syn på vad min förort till stan verkligen är.
Det gör mig både lycklig och ledsen, för den resan jag har gjort för att komma hit är enorm och med den är det självklart att mitt perspektiv ändras. Kanske har min förort till stan alltid vart som den är idag men jag har lärt mig att kolla en extra gång över axeln för säkerhets skull. Kanske är jag inte bara lika vän med blickar för att jag är mig själv längre.
Men det jag vet, det som är en av mina största sanningar i livet är att jag kommer alltid att älska min lilla förort till stan
Kyssar
Marcus
Förtroende till mig själv
Nu när tankarna grepp håller mig hårt ännu en sömnlös kväll så kommer och känslan om hopplöshet över mig. Den gör de från stund till stund som en oinbjuden gäst som inte riktigt förstår när det är dags att gå.
Men jag hade ett samtal med den här känslan idag. Med den här energin och började ställa dessa frågor som kommer efter de att den försvunnit.
Jag frågade den varför förlorar jag mitt förtroende till mig själv om att jag inte är bra nog?
Jag frågade också om varför jag förlorar förtroendet till mina tankar om kärlek och omtanke?
och till sist så frågade jag varför besöker du mig igen när jag redan känner att jag inte har förtroendet till att tro på mig själv?
Svar på dessa frågor kommer jag nog aldrig få, ni förstår att denna energi är väldigt skygg. Den gillar inte att få uppmärksamheten som den samtidigt kräver av en. Men att ställa frågorna högt gjorde ändå att jag fick en form av klarhet i känslan. Känslan som drar på min rädsla över att vara ensam, rädslan över att inte nå mina mål. Men också rädslan om att återigen bli sårad samt rädslan över vad framtiden har att ge.
Mitt huvud är en labyrint som jag försöker ta mig igenom och just i detta nu så känner jag hur energin börjar tryta och jag skulle helst av allt bara vilja ge upp. Men jag sätter mig ner en stund, andas ut. Vilar ett tag för att sedan ställa mig upp och fortsätta fram. För det är vad livet är för mig.
Kyss
Marcus
Melankoli
Den melankoliska känslan av att vara hemma igen är påtaglig. Älskar att få en chans att varva ner och ladda batterierna på egen hand. Men det är ensamt att vara själv ibland. Jag säger det ofta att det är skillnad på att vara ensam och själv men ibland så är den gränsen mer som en dimma under en gatulykta än en stabil mur. Men det är väl så det blir efter att ha spenderat näst intill all sin tid de senaste dagarna med vänner för att sen sätta sig in i den tomma plats som är min fristad åter igen. Det är ju trotts allt så att även ens paradis kan vara ett helvete om man inte är försiktig.
Kyss
Marcus
Lost.
Med ett arbetsschema som mitt så är det otroligt viktigt att ta vara på de lediga stunder jag har. Som Till exempel som nu när jag bestämde mig för att resa utanför Sverige. Resan gick tillbaka till mitt älskade England och framför allt London. En weekend går fort men vi har fyllt ut dagarna till bredden! Men nu kommer då mitt dilemma... Varför känner jag mig vilsen. I en värld med kärlek och lycka. En värld fylld med oändlig skönhet så känner jag att jag är en gråzon. Jag är där och jag är med. Men alltid som det tredje hjulet, den ojämna siffran som följer med för att vad skulle jag annars göra? Nej tackar vet jag bättre och det är att jobba.
Kyss
Marcus
December
En månad, fyra dagar och 15 timmar senare så har jag förstått att jag inte stått ut med att skriva mer.
Jag loggar in på bloggen VARJE dag och trots det så stannar det vid en vitsida som lämnas åt framtiden att bli något.
Men nu klarar jag inte av att låta den vara tom längre. Kanske är det bara en impuls för att inte bryta ihop totalt men då tar jag den för jag orkar inte försöka längre.
Jag måste ha gjort något i min dåtid för att ha det som jag har nu, jag kanske har varit för lycklig, älskat för mycket eller bara helt enkelt njutit av mitt liv så att jag behöver de här som jag är framför just nu.
Kanske är jag bara inne i en grå dimma mellan tiderna av lycka. Kanske är jag trasig.
Det finns så mycket som jag måste göra, så mycket jag inte vill ha på mina axlar.
Så många mäniskor jag vill träffa, så många jag önskar jag kunde glömma. Jag har så mycket kärlek jag vill ge, men är rädd för att ta emot.
Det känns som att allting faller ner, varenda liten del som jag har kvar, nu blundar jag för allt jag ser för det känns som allting faller ner.
Kram
Marcus
November
Det märks verkligen att det börjar bli höst nu på alla möjliga sett.
Det är så jävla vackert och svinkallt ute nu på gryningstimmarna
Mitt humör är konstant en balansvåg som jag försöker med all min kraft att tippa positiv.
Men mina tankar vill inte riktigt släppa taget om tanken "tänk om jag hade.."
och de gör att jag hamnar på ett stilla stående mittenläge där jag mest bara går i ett töcken.
I put on a brave face but thats all to it, a mask that I want to rip off with my bare hands.
tack och hej.
Och jag antar att du faktiskt tog beslutet också.
Frustrerad!
Jag hatar mig själv för att jag känner som jag gör, kan man inte bara få ett svar på vad det du egentligen vill ha?!
För det jag börjar fatta mer och mer om mig själv är trots att jag tycker så jävla mycket om dig så är de ont i mig när jag tänker på de.
TA BARA ETT JÄVLA BESLUT! Ska de vara så jävla svårt egentligen?!
För det jag börjar fatta mer och mer om mig själv är trots att jag tycker så jävla mycket om dig så är de ont i mig när jag tänker på de.
TA BARA ETT JÄVLA BESLUT! Ska de vara så jävla svårt egentligen?!
need to get out of here!
What about when you had enough?!
Who are gonna bring me back to life when I feel dead inside.
I think I need to forget about my past life
but when you come back to haunt me even in the brightest of days it's hard to forget how happy I was.
But that is a life time ago and we both have moved on.
Then why do it still hurts when it's not my bed your in and not my name you call the sweetest of things?
As soon as possible I will erase you from my future even if you hold such a big part of my past.
Let's sing with all of the colors in the rainbow!
Så de är så att jag glömmer bort er.. de är så att jag oftast skiter i de då jag inte orkar dra i mina problem..
Jag har ingen ork till att gräva ner mig i mörker och tankar om livet när jag ändå måste visa en positiv fasad när jag är ute i kassalinjen.. då är de bättre att förlänga de som ska vara sommar med bra musik! och de här är de som jag spelar mest på youtube nu.
Kram från mig till dig <3
16.07.13
Hejsan du vita sida.
Jag har någonting jag känner att jag vill få ur mig.
Men jag vet inte hur jag ska få ner det på papper.
Det är svårt.
Jag har precis börjat ett nytt jobb på ett väldigt känt ställe inne i centrala Stockholm som är helt fantastiskt,
okej kanske inte själva jobbet men.. Stället är väldigt känt och har en väldigt bra standard på allt sm produceras där. Jag har fått jobb som bagare och de har alltid vart min dröm att få jobba som bagare på ett ställe som alla känner till. Men nu kommer mitt dilemma. Jag trivs inte.
Jag vet inte om de är nerverna och vetskapen om att jag inte kommer fortsätta i skolan i höst eller om det är så att jag är rädd för att aldrig ha någon att prata med på jobbet som är de som gör att jag inte trivs men känner att jag inte vill att det ska vara så här.
Så vad ska jag göra? Eller ja jag har en idé över hur jag ska göra men känner samtidigt samvetskval över hur det kommer att se ut i framtiden. De kommer att vara ett sommar jobb på två månader efter det att jag har avslutat alla mina studier och sen då? vart tar jag vägen sen?
Jag har fortfarande en anställning på Coop sedan ett år tillbaka och jag känner att de kanske inte är de jag vill göra hela livet men de är fortfarande något jag verkligen vill göra. Konditor. som jag kommer få jobba som ifall jag ber om fler tider där.
Jag måste nog få prata med någon som kan ge mig respons. Jag har redan pratat lite med Emmi och hon har gett mig bra råd som alltid(KÄRLEK till den kvinnan alltså <3) men måste nog även prata med pappa om de.
Kram från mig till dig <3
1.7.13
Har lagt bort mig själv för att bli en del av mitt yrke!
Jag har mycket som är på gång nu.. jobb, privata beställningar, kompisar, familj och egen tid som försöker planeras in och njuta utav och då blir bloggen prio så långt ner att jag inte hittar den på listan.
Har jobbat nu i sju dagar i sträck så fick mig en dag ledigt innan jag går på och jobbar i fem dagar till nu.
Ska bli så OTROLIGT skönt när lönen kommer och man får se att man åstakommer något bra utav de.
Men annars då så händer det inte så mycket.
Kan säga att jag saknar skåningen.. sen om de är känslomässigt eller att jag bara saknar att vara nära någon är jag inte helt hundra på.. men men så kan det vara.
Nu ska jag ta och se om jag kan hitta på något att göra.
Stor kram från mig till dig <3
Oj då.
Jag måste väl erkänna de för mig själv att jag är klar och där med borde trycka på play och få tummen ur arslet och börja skriva ordentligt till er. Men jag känner mig själv lite för väl för att våga lova för mycket. En dag blir till två och helt plötsligt så har det gått två månader.
Men jag vill att ni ska veta lite saker som har hänt sedan jag bröt ihop för några dagar sen..
Jag kan ju säga att det är bra nyheter och lite konstiga nyheter som jag har att berätta så att vi börjar med dem bra.
Jag är klar med min utbildning och är nu en examinerad konditor! hur sinnessjuk är inte det?! och inte nog med det så tar jag mitt pick och pack och tar mig upp till Stockholm på obestämd framtid redan nästa måndag! Så det betyder alltså att jag flyttar hem till mångas förtjusning.
Och så till de lite konstigare.. eller ja som sagt i lördags så vart vi färdig examinerade och de valde vi självklart att fira. med väldigt för mycket alkohol i kroppen så fick jag en snefylla som gjorde att jag självklart skämde ut mig själv men också att jag fick spendera min natt i fyllecellen hos Kristianstads polisen.
Kan väl lätt säga att alkoholen försvinner från mitt liv nu för ett ganska bra tag.. tänker inte säga att jag blir nykterist men ja bra nära i alla fall för det närmast halvåret!
Så ja det var väl det jag ville del ge med er och tänker nu säga kram till dig från mig <3
Play... och åter paus!
Tar en paus i pausen för att skriva av mig så jag kan lugna ner mig!
Allt går åt helvete och jag känner mig så fruktansvärt värdelös!
Inte nog med att jag har stressen över att mitt choklad arbete ska bli klart så lät min hjärna mig inte att fungera normalt! När brownin skulle in i kylen och dammsugarna skulle in i de torra rummet så gjorde jag uppenbarligen tvärt om vilket resulterar i att två av mina bitar är förstörda var av en jag möjligtvis kan rädda.
Har panik över att jag inte är kan sätta ihop allting nu och bara visa upp de för allting faller i bitar och jag vill bara lägga mig ner och gråta!
Jag har inte kunna sova funktionabellt på snart två veckor och de börjar sätta sina spår mer än man tror. Jag kan inte gå ordentligt då mitt knä har pajat ordentligt känns de som så pass att jag egentligen borde uppsöka läkare men känner samtidigt att de inte är till någon nytta fören jag kommer upp till Stockholm igen.
Det är också en sak som är konstant i mitt huvud. Jag ska flytta hem igen och jag vet inte om de verkligen är de jag vill... men de är de jag måste du jag inte har något annat alternativ.
Så allt de här gör att de blir kortslutning i hjärnan på mig och jag bara går sönder. Jag ska nu se om jag kan rädda mina bitar och ta ett djupt andetag för att sedan fortsätta.. SNÄLLA låt gudarna vara på min sida!
Kram från mig till dig <3
...
Paus! Jag stannar av en stund och kommer tillbaka sen när jag har energin till de här ordentligt.
För jag vet helt ärligt inte när jag ska hinna skriva just nu, jobbar hela dagarna med gesällarbetet och helgerna ser jag till att spendera med de underbaraste människorna jag känner till nämligen min klass och den fantastiska Felix <3
Så ja jag tar en paus och kommer väl tillbaka om drygt en månad om inte mer.. Puss på er från mig till dig <3
För jag vet helt ärligt inte när jag ska hinna skriva just nu, jobbar hela dagarna med gesällarbetet och helgerna ser jag till att spendera med de underbaraste människorna jag känner till nämligen min klass och den fantastiska Felix <3
Så ja jag tar en paus och kommer väl tillbaka om drygt en månad om inte mer.. Puss på er från mig till dig <3
