franmigtilldig

Jag måste väl erkänna de för mig själv att jag är klar och där med borde trycka på play och få tummen ur arslet och börja skriva ordentligt till er. Men jag känner mig själv lite för väl för att våga lova för mycket. En dag blir till två och helt plötsligt så har det gått två månader.

Men jag vill att ni ska veta lite saker som har hänt sedan jag bröt ihop för några dagar sen..

Jag kan ju säga att det är bra nyheter och lite konstiga nyheter som jag har att berätta så att vi börjar med dem bra.

 

Jag är klar med min utbildning och är nu en examinerad konditor! hur sinnessjuk är inte det?! och inte nog med det så tar jag mitt pick och pack och tar mig upp till Stockholm på obestämd framtid redan nästa måndag! Så det betyder alltså att jag flyttar hem till mångas förtjusning.

Och så till de lite konstigare.. eller ja som sagt i lördags så vart vi färdig examinerade och de valde vi självklart att fira. med väldigt för mycket alkohol i kroppen så fick jag en snefylla som gjorde att jag självklart skämde ut mig själv men också att jag fick spendera min natt i fyllecellen hos Kristianstads polisen.

Kan väl lätt säga att alkoholen försvinner från mitt liv nu för ett ganska bra tag.. tänker inte säga att jag blir nykterist men ja bra nära i alla fall för det närmast halvåret!

 

Så ja det var väl det jag ville del ge med er och tänker nu säga kram till dig från mig <3

 

Tar en paus i pausen för att skriva av mig så jag kan lugna ner mig!

Allt går åt helvete och jag känner mig så fruktansvärt värdelös!

Inte nog med att jag har stressen över att mitt choklad arbete ska bli klart så lät min hjärna mig inte att fungera normalt! När brownin skulle in i kylen och dammsugarna skulle in i de torra rummet så gjorde jag uppenbarligen tvärt om vilket resulterar i att två av mina bitar är förstörda var av en jag möjligtvis kan rädda.

Har panik över att jag inte är kan sätta ihop allting nu och bara visa upp de för allting faller i bitar och jag vill bara lägga mig ner och gråta!

Jag har inte kunna sova funktionabellt på snart två veckor och de börjar sätta sina spår mer än man tror. Jag kan inte gå ordentligt då mitt knä har pajat ordentligt känns de som så pass att jag egentligen borde uppsöka läkare men känner samtidigt att de inte är till någon nytta fören jag kommer upp till Stockholm igen.

Det är också en sak som är konstant i mitt huvud. Jag ska flytta hem igen och jag vet inte om de verkligen är de jag vill... men de är de jag måste du jag inte har något annat alternativ.

Så allt de här gör att de blir kortslutning i hjärnan på mig och jag bara går sönder. Jag ska nu se om jag kan rädda mina bitar och ta ett djupt andetag för att sedan fortsätta.. SNÄLLA låt gudarna vara på min sida!

Kram från mig till dig <3