franmigtilldig

Den melankoliska känslan av att vara hemma igen är påtaglig. Älskar att få en chans att varva ner och ladda batterierna på egen hand. Men det är ensamt att vara själv ibland. Jag säger det ofta att det är skillnad på att vara ensam och själv men ibland så är den gränsen mer som en dimma under en gatulykta än en stabil mur. Men det är väl så det blir efter att ha spenderat näst intill all sin tid de senaste dagarna med vänner för att sen sätta sig in i den tomma plats som är min fristad åter igen. Det är ju trotts allt så att även ens paradis kan vara ett helvete om man inte är försiktig.