Förtroende till mig själv
Nu när tankarna grepp håller mig hårt ännu en sömnlös kväll så kommer och känslan om hopplöshet över mig. Den gör de från stund till stund som en oinbjuden gäst som inte riktigt förstår när det är dags att gå.
Men jag hade ett samtal med den här känslan idag. Med den här energin och började ställa dessa frågor som kommer efter de att den försvunnit.
Jag frågade den varför förlorar jag mitt förtroende till mig själv om att jag inte är bra nog?
Jag frågade också om varför jag förlorar förtroendet till mina tankar om kärlek och omtanke?
och till sist så frågade jag varför besöker du mig igen när jag redan känner att jag inte har förtroendet till att tro på mig själv?
Svar på dessa frågor kommer jag nog aldrig få, ni förstår att denna energi är väldigt skygg. Den gillar inte att få uppmärksamheten som den samtidigt kräver av en. Men att ställa frågorna högt gjorde ändå att jag fick en form av klarhet i känslan. Känslan som drar på min rädsla över att vara ensam, rädslan över att inte nå mina mål. Men också rädslan om att återigen bli sårad samt rädslan över vad framtiden har att ge.
Mitt huvud är en labyrint som jag försöker ta mig igenom och just i detta nu så känner jag hur energin börjar tryta och jag skulle helst av allt bara vilja ge upp. Men jag sätter mig ner en stund, andas ut. Vilar ett tag för att sedan ställa mig upp och fortsätta fram. För det är vad livet är för mig.
Kyss
Marcus
